Raven's och intellektuell funktionsnedsättning

I början av 1900-talet upptäckte Spearman att tester som mätte akademiska färdigheter – såsom huvudräkning, läsning och stavning – tenderade att korrelera med varandra. Han drog slutsatsen att dessa korrelationer kunde förklaras av en underliggande gemensam och allmän faktor (g), som i vid bemärkelse kunde användas synonymt med termen "begåvning". Ravens progressiva matriser, utvecklade av John C. Raven, visade sig vara ett av de bästa mått på g och ett effektivt verktyg för att kartlägga en persons allmänna begåvning.

Raven's 2 är en reviderad version av Raven's Progressive Matrices. Det ger ett globalt men begränsat mått på kognitiva förmågor. Därför bör testet inte användas som ett substitut för en mer omfattande kognitiv bedömning. Istället är Raven's 2 väl lämpad som ett screeningsverktyg för att identifiera behovet av en eventuell utökad undersökning, till exempel vid misstänkt intellektuell funktionsnedsättning. Användningen av Raven's 2 är också lämplig i situationer där en omfattande bedömning av kognitiva färdigheter inte är nödvändig eller möjlig att genomföra, eller där en snabb uppskattning av testpersonens allmänna begåvning anses tillräcklig.

När Raven's 2 används på rätt sätt, är det ett effektivt verktyg för att särskilja mellan individer med olika nivåer av kognitiv förmåga; från de med nedsatt kognitiv kompetens till de med särskild begåvning. Testet kan dock inte ersätta andra instrument, till exempel Wechslerskalorna, som mäter både styrkor och svagheter hos individens kognitiva fungerande och därför ger en mer nyanserad bild av individens kognitiva förmågor. Resultaten från enbart Raven's 2 ska inte heller ligga till grund för diagnosticering. Däremot kan testresultatet på Raven’s 2 ge en indikation på behovet av grundlig kognitiv utredning är nödvändig. I en utförlig bedömning rekommenderas istället en relevant Wechslerskala, såsom WISC eller WAIS.

Enligt DSM-5 måste även andra kriterier, än brister i intellektuella funktioner, vara uppfyllda för att kunna ställa diagnosen intellektuell funktionsnedsättning. Till exempel krävs att individen uppvisar brister i adaptiv funktionsförmåga; en förmåga som inte mäts med hjälp av Raven’s 2. Därför krävs kompletterande test, såsom Vineland, för att mäta adaptivt beteende och för att kunna ställa diagnosen intellektuell funktionsnedsättning.